Unikt arkivmaterial hittat: Livsberättelser om svart dans

Bo Westerholm hör av sig och vi stämmer möte. Han har fortsatt sitt arbete med arkivet efter Claude Marchant, som ingår i ett av Expansionsprojektets fokusområden. Det som Bo nu funnit är unika anteckningar i form av korta livsberättelser, skriva av Claude Marchant själv, eller nedtecknade av Bo, i det tidiga 1970-talet när de träffades, och blev ett par. Bo, som renskriver materialet, ger mig de första sidorna av berättelsen. Jag läser, tyst, jag läser högt. Claude börjar sin berättelse med att beskriva sina föräldrars hudfärg. Han berättar om sitt tidiga dansintresse och de kamrater som stöttade honom och lärde honom dansa. Det är som att komma rakt in svart historia, något både djupt personligt och detaljrikt, men samtidigt del i något större, som rymmer fragment av att leva i ett samhälle präglat av anti-svarthet. Orden rör sig med och mot våra arkivsökningar och olika försök att få fatt i vad som skedde under Claude Marchants tidiga år. Smärtan i hans livssituation och passionen i dansen, kraften hoppet spirar fram genom texten. Historien befinner sig i rörelse. Bo och jag talar om att infoga Claude Marchants egna ord i boken vi arbetar på, Claudes berättelser i sin helhet, i samspel med analyser och disussioner, bilder och minnen. I samspel med träffande och extremt relevanta texter som Christina Sharpes In the Wake: On Blackness and Being (Duke University Press 2016).

/Astrid von Rosen