Expansionsseminarium: Nationalteatern

04.06.2021
Skärmdump från svts hemsida. Bild: Astrid von Rosen
Skärmdump från svts hemsida. Bild: Astrid von Rosen

Utgångspunkten för dagens seminarium (4 juni 2021) var att diskutera den öppet tillgängliga filmen "Vi är barn av vår tid - en film om Nationalteatern i relation till historieskrivning om scenkonst och Expansionsprojektets forskning. Filmen var givande och inspirerande att ta del av och den genererade en fördjupad historiografisk diskussion om förutsättningar och procedurer för historieskrivande om scenkonstens mångfald. Följade teman diskuterades under seminariet:

Centralitet i den mediala diskursen

Nationalteatern har en stark centralitet i diskursen, då som nu. Vad för narrativ, centrala berättelser skapas om vad som är samhällsrelevant teater, och hur upprätthålls narrativen? Hur skapas en grupps breda och långvariga närvaro i diskursen? Vilka symboler blir dominanta och förstärks genom filmens gränssnitt? Hur ser forskningens och minnesinstitutionernas roller ut i relation till detta slags dominas?Vad väljs bort, utesluts när någon grupp blir dominant och central i media, utställningar och publikationer? 

Nationalteatern lever vidare i kraft av musiken, men den politiska förankringen blir suddig över tid. Vad innebär förflyttningen från politisk teater till att vara lika folklig "som Hasse Tellemar"? Från ett mångfaldsperspektiv gör dominansen att andra grupper och konstellationer suddas ut, därför att de inte passar in i den dominanta berättelsen om samhällsrelevant teater. Forskningen och minnesinstitutionerna har strukit det dominanta narrativet medhårs. Vi diskuterade hur gruppteaterns narrativ om strider på ett symbolplan utmanas av Exansionsprojektets materialnära representationer i databasen.

Digitala analyser

Vi diskuterade hur Expansionsprojektets forskning och digitala analyser kan visa på en omfattande närvaro av scenkonst utanför den dominanta berättelsen. I databasen representerar vi inte bara Nationalteaterm, men även socialt engagerad dockteater, politisk satir inom populärkulturen, dans med rötter i svart afro-amerikansk danskultur.Nätverksanalys, där exempelvis Nationalteatern, Marchant Dance Theatre, och Jokergruppen jämförs kan hjälpa oss att visualisera historiografisk kritik.

Materiell kulturpolitik

Barn- och ungdom var en prioriterad grupp i den socialpolitik som stöttade scenkonst före 1974 års kulturpolitik. Vi diskuterade plats som historiografisk kategori. Nationalteatern fick tidigt en plats, i Backa (men blev senare platslös). Andra grupper/konstellatiner rörde sig mellan många platser. Närvaron i förorten ger berättelsen om samhällsrelevans näring. Kampen för en plats, ett hemvist, en egen scen är materiell kulturpolitik, och kännetecknande för många av frikulturens grupper. 

Arkiv och historieskrivning

Filmen om Nationalteater visade fram viktigt arkivmaterial, som förmedlar närvaro och ger en känsla av autencitet. Filmens dramaturgiska val och det dokumentära formatet diskuterades. Vi talade om hur Med Reventberg representerades i filmen, hur hennes sammahållande betydelse för Nationalteatern kom fram, och vad detta innebar för hur hennes konstnärskap framställdes. I Expansionsprojektet har vi, sedan tidigare projekt, en fördjupad intervju med Med Reventberg, som om vi publicerar den, kan bidra med fördjupning om henne. Vi diskuterade Nationalteatern som en gemenskap eller plattform där många olika personer medverkade, utan att synas i den dominanta diskursen, exempelvis i Peter Pan (1987). Nationalteaterns arkiv finns idag på Göteborgs stadsmuseum (GSM), medan relativt få andra scenkonstgrupper är representerade där. Vi diskuterade museets insamlingspolicy och -procedurer, i reltion till post-bevarande (post-custodial) perspektiv på arkiv. Grupper vi är i kontakt med vill inte överlåta material till GSM utan föredrar att förvalta och hantera det själva. I Expansionprojektet behöver vi inte äga material, men kan kopiera material, och låna material för att hämta data från det, i syfte att digitalt representera scenkonsten. Det finns inte ett sätt att "ta hand om sin historia", utan många olika sätt. Många databaser är statiska och låsta vid strukturer som är föråldrade. Det vi gör i Expansionprojektet är att utveckla och modifiera vår forskningsdatabas utifrån mötet med arkivmaterial och berättelser från ett omfattande och komplext scenkonstfält. 

Vi talade om planerna på ett framtida nätverk med syfta att göra digitala arkiv mera kompatibla.

/Astrid von Rosen och seminariedeltagarna