Spatial analys och GIS 

Cecilia Lindhé och Ida Storm

Kartor har sedan urminnes tider fungerat som en sorts mentala och materiella ankare för människan: från Turins papyruskarta (ca 1300 f. Kr.) via medeltidens mappae mundi till samtidens digitala kartor. Kartans betydelse och funktion har förstås ändrats i takt med den tekniska utvecklingen, för samtidigt som kartor blivit alltmer likvärdiga i sin relation till objektet som avbildas, har digitaliseringen också bidragit till ett ifrågasättande av kartans efterbildande status.

Ett centralt begrepp i vårt forskningsprojekt Expansion och mångfald är rumslig eller spatial analys, vilket innebär att man studerar historiska data tvärvetenskapligt med hjälp av olika typer av ny teknologi och visualiseringar. Det bygger alltså på en tanke om att historia äger rum, på en historisk plats och i en historisk miljö, vid en speciell tidpunkt. En inspirationskälla för denna typ av forskningsinriktning är filosofen och sociologen Henri Lefevbres teorier som utgår från plats som en social konstruktion baserad på geografiska förutsättningar samt strukturer såsom makt och ideologi. I Lefebvres mening är 'rum' inte något naturgivet, utan något som skapas i en spänning mellan olika diskurser och produktionsvillkor. Man uppfattar det nu som mer eller mindre självklart att begreppet "rum" implicit uttrycker en kombination av fysisk närvaro och mentala såväl som ideologiska processer - att föreställningar om rum och plats skapas i interaktionen mellan människor och miljöer, idéer och fysiska platser. Inom humaniora talar man om the spatial turn för att ringa in det förnyade intresset för topografier, platser och rum, vilket inleddes inom de humanistiska vetenskaperna på 1970-talet.

Men intresset för rumsliga strukturer går ända tillbaka till den klassiska retorikens minnesteknik, memoria, där utforskandet av olika loci (rum) var helt centralt. Memoria - tekniken att rekonstruera ett temporalt förlopp genom att förbinda kunskapen med en rumslig struktur, som till exempel en byggnad eller ett landskap, handlar inte enbart om att repetera ett i minnet lagrat material. Snarare inbegriper det också att uppfinna och associera kring ett stoff, och den rumsliga strukturen fungerar då som en plats för nya idéer. Helt enkelt som en kreativ resurs för tanken. Det är på detta vis använder vi den rumsliga analysen i vårt projekt. De olika visualiseringarna, såsom markeringen av olika platser på kartan eller nätverksanalyser, handlar inte enbart om att presentera materialet, utan ska fungera som en kritisk motor för att analysera materialet och ställa nya forskningsfrågor, se nya mönster och kanske till och med dolda konstellationer och personer bland Göteborgs utominstitutionella scenkonstgrupper. Att geografiskt inplacera och analysera samhällen, grupper och individer kan bidra till ökad förståelse för frågor som handlar om identitet, kultur, maktstrukturer och aktörer. Det kan skapa förståelse för hur geografiska förutsättningar ökar möjligheten att följa inte bara kunskapsutvecklingen på en plats utan även överföringar av kunskap mellan människor och platser.

Dagens digitala kartor hanteras ofta i något som heter ett Geografiskt Informationssystem (GIS) där geografiska data lagras på ett sätt som möjliggör spatiala analyser inom, och mellan, olika geografiska data. I ett GIS är det dessutom lätt att filtrera vad som ska visas på kartan då varje punkt, linje eller form är sparade som separata objekt som visas ovanpå en bakgrundskarta. All information som är sparad tillsammans med objekten, såsom namnet på en grupp som haft en föreställning på en specifik plats vid en särskild tidpunkt, kan användas för detta. Den sparade informationen är strukturerad i en relationsdatabas vilket gör det lätt att till exempel lista alla grupper, eller personer, associerad med en särskild plats. Ett annat exempel är en karta som endast visar punkter för de platser en särskild grupp har besökt, och vidare endast de platser de besökt under en specifik tidsperiod. Dessutom, istället för att visa den här informationen statiskt i tid - alltså alla platser gruppen har besökt under specificerad tidsperiod på en karta - så kan man använda en "time slider" för att skapa animationer. Andra förändringar över tid som kan tänkas påverka, till exempel uppkomst av nya stadsområden och icke-geografiska data såsom förändringar i ekonomisk situation för grupperna, kan också kopplas till det som animationerna visar för att förklara och ge en bättre förståelse. För att få med Göteborgs strukturella förändring kommer det finnas olika bakgrundskartor att välja mellan, associerade med olika årtionden.

Det är förstås inte något nytt att koppla historiska data till kartor eller visualiseringar. Inte sällan framhålls Charles Joseph Minards (1781-1870) illustration av Napoleons ryska fälttåg från 1869 som en av de tidigaste och bästa figurer som producerats (se nedan). Storleken på Napoleons armé illustreras av tjockleken på linjen och avstånden i figuren är kopplade till tid snarare än faktiska avstånd. Platser de passerade är noterade med namn och koordinatpar.

Den här typen av figur produceras inte i ett GIS, men illustrerar hur spatialt tänkande i tid och rum med resulterande kartor och figurer inte är en ny praktik. Det som däremot är nytt är den stora tillgången på data som sparats på ett sätt som gör att den lätt kan delas med andra, uppdateras, och delas på nytt samt möjligheten att relativt snabbt skapa dynamiska och interaktiva illustrationer för att analysera informationen. Inte minst har möjligheten att systematisera och länka samman stora datamängder av olika slag och från olika arkiv samt och koppla dessa till en plats skapat ny och djupare rumslig historisk förståelse. Genom kopplingen till platsen kan olika lager av data samköras i forskningsprocessen på helt nya sätt och ge forskare möjligheter att formulera och besvara frågor om historisk utveckling.

Kritik som har framförts mot den här typen av forskning relaterar till materiella, teoretiska och metodiska problem. Alltifrån kritik som handlar om att det kan ge uttryck för en positivistisk kunskapssyn, att tabeller, diagram och kartor kan skapa en illusion av objektivitet, att tillgången på data styr forskningen samt att gränser och kartor producerade i väst kan ge ett etnocentriskt perspektiv på det förflutna. Därtill riskerar avsaknad av kritiska perspektiv på användningen den nya tekniken och oreflekterad användning av officiella kartor exempelvis, att bidra till enbart en reproducering av rådande kulturella maktförhållanden.

Det är uppenbart att det finns både fördelar och nackdelar med att använda digitala kartor, data och verktyg. Men det ger också möjligheter att hantera stora datamängder och koppla dessa till historiska platser vilket ger en tidigare otänkbar potential för forskningen. Inom ramen för vårt projekt, som kombinerar kritisk digital humaniora, historiografisk analys och urbansociologi, har vi som ambition att kombinationen av olika digitala metoder ska hjälpa oss att se nya mönster, avslöja nya relationer som kanske annars skulle gå obemärkta, men aldrig i en oreflekterad implementering av digitala metoder och verktyg. Vi vill förstås också skapa ett gott exempel på hur kritisk tvärvetenskaplig forskning kan vitaliseras med hjälp av digitala metoder.