Att arbeta med scenkonstens arkiv 

Astrid von Rosen och Helena Holgersson (publicerad 2020-01-15)

Expansionsprojektet forskar fram, skapar och tillgängliggör data för att bättre kunna representera och undersöka den "fria" eller utominstitutionella scenkonsten 1965-2000 i Göteborg. Uppgifter om organisationer, personer, produktioner, föreställningar, platser, finansiering med mera matas in i projekets forskningsdatabas. Genom detta omvandlas uppgifter som tidigare inte var sökbara och därmed otillgängliga för digitala anlyser till aktiva komponenter i ett nytt sätt att hantera det fria fältets mångfald och kompexitet. I databasen publiceras korta eller längre forskningsartiklar i kombination med texter skrivna av utövare. Databasen innehåller även data från institutioner och en viktig poäng är att vi kan se relationer mellan det fria fältet och institutionerna. Arkivmaterialet som undersöks kommer bland annat från tidningar.kb.se. Det rör sig om forskning på annonser, tidningsartiklar, recensioner, notiser, fotografier, teckningar, bildtexter och kalendarier. Materialet kompletteras med analyser av affischer, programblad, anteckningar, minnen, platsanalyser, kommunala beslut och så vidare. Vi gör detta i samspel med utövare och med andra arkiv och databaser. Vi för också in data och resultat från egen tidigare forskning finansierad av Anna Ahrenbergs stiftelse, Carina Aris Minnesfond, Vinnova, Stiftelsen för Scenkonstens historia i Göteborg samt Centrum för kritiska kulturarvsstudier vid Göteborgs universitet. 

Multisensoriska ekon av scenkonst

Under de senaste åren har det skett ett teoretiskt skifte inom den tvärvetenskapliga scenkonstforskningens och konstvetenskapens syn på arkiv. Tidigare tecken-, text- och seendeorienterade synsätt har utmanats av teorier som bejakar ekon av materiella och multisensoriska (kropp-kläder, doft, ljud, ljus, medier, teknik, rum, platser, tekniker) upplevelser och ekologier (förbindelser och samspel mellan olika komponenter) i relation till sociala och politiska dimensioner (Hann 2019, von Rosen 2021). Detta öppnar på nya sätt för undersökningar av exempelvis gatuteaterns komplexa kraft, dansares aktioner på offentliga platser i staden, eller prekära arbetsförhållanden. Det teoretiska skiftet gör att företeelser som tvärkonstnärlig performance och multimedial scenkonst, som lyser med sin frånvaro i etablerad teaterhistoria, kan bejakas och studeras. Till det materiella och multisensoriska skiftet hör också urbansociologisk platsorienterad forskning där frågor ställs om huruvida vi kan lita på våra sinnen (Rhys Taylor 2018, Holgersson 2017). 

Historiografiska nyckelbegrepp

Med hjälp av historiografiska verktyg kan vi komplettera och utmana tidigare historieskrivning om det så kallat fria fältet och skapa nya modeller för hur fortsatt forskning kan gå till. Viktiga historiografiska nyckelbegrepp är arkiv, tid, plats, identitet och narrativ (Postlewait & Canning 2010). Begreppen hjälper oss att ställa nya frågor och bearbeta arkivmaterial för att på så vis bidra till ny kunskap om det fria fältet.

Scenkonst, som både är förgänglig och hypermateriell (som till exempel när en kropp rullar på golvet), har en komplicerad relation till arkiv. Arkivbegreppet har under de senaste årtiondena genomgått en omfattande teoretisering och expanderat så att och det idag omfattar såväl kroppar och platser, tänkta som arkiv (Gilliland, McKemmish, Lau 2017). Vidare är arkivets identitet stadd i förändring. Idag utmanas arkivets traditionella bevarandefunktion genom att delaktighet, empatiska förhållningssätt och skapandet av arkiv betonas (Caswell & Cifor 2016). Arkiven fungerar som grundläggande nätverk som påverkar och förändrar vårt sätt att tänka kring tid, plats, identitet och narrativ. 

Begreppet tid hjälper oss tid att problematisera hur vi kan förstå relationen mellan en förfluten händelse och nuet. Vad sker när vårt nu läggs över och blandas med historiska händelser, och tvärtom: vad sker när svunnen scenkonst eller anslutande händelser kommer till tals i vår tid? På vilka sätt kan vi hantera kronologier eller andra sorteringssystem som utesluter sådant som inte passar in i narrativet? Hur förmedlas, eller förmedlas inte, scenkonstens kunskap mellan generationer och över tid, i en värld som blir allt mera digital? 

Plats är geografiskt förankrat och hjälper forskaren att identifiera och lokalisera utövare och publik, och beskriva rörelse i rum, tid och sammanhang. Genom att adressera plats, som en del i det expanderade arkivet, kan gränser synliggöras, tidigare narrativ ifrågasättas och andra röster höras. Innerstaden är till exempel en annan plats än förorten. Undersökning av plats sätter igång förhandlingar mellan det materiella och det efemära, det kroppsliga och det politiska, det lokala och det globala. Frågor ställs: kan vi lita på våra sinnen?

Med hjälp av begreppet identitet kan vi ställa frågor om vem du, jag, vi och de är, vad vi gör, varför, på vilken plats och när. Hur reflekteras sådana frågor i arkiven? Vilka är de historiska (mänskliga och icke-mänskliga) agenterna och till vilka sammanhang hör de? Hur har agenterna förstått sig själva och hur har de representerats av andra? Hur ser de personliga och kroppsliga minnena ut och hur samspelar dessa med mera generella kulturella föreställningar? Vem och vilka bidrar till scenkonsthistoria idag, och på vilka sätt görs detta? I relation till identitet är det väsentligt att beakta historieskrivning och -skapande som utförs av praktiker, därför att detta tillför viktiga perspektiv på praktik och mångfald.

Ett narrativ - en berättelse förstådd på ett teoretiskt vis - har en organiserande funktion, det ordnar och ger mening åt historiska agenters aktiviteter och drivkrafter. Forskaren möter narrativ, till exempel i form av dominanta mediala bilder av fenomen, i sin undersökning och konstruerar oundvikligen nya narrativ. Ett narrativ kan sammanfoga gemensamma och individuella identiteter, samt ge form åt förväntningar och känslor, upplevelser av plats, och minnen. Vårt projekt utmanar etablerade narrativ och bidrar med nya narrativ med fokus på det utominstitutionella kulturlivet. 

Delaktighet och samverkan

Vi arbetar i en "gräv där du står"-anda (Lindqvist 1978) och prioriterar delaktighet i forskningsarbetet (von Rosen 2017). Genom detta kan bortglömda eller lågt värderade utövares verk, berättelser, minnen och kunskaper lyftas fram. Utövarnas perspektiv samspelar med forskarnas och databasteknikernas arbete och kunskap. Vi ger även utrymme för praktikanter och studenter att bidra till forskningen. Genom att vi delar med oss av konkreta teoretiska ingångar och gör kopplingar till olika forskningsfält uppmanar vi praktiker och forskare till fortsatta undersökningar.

Samverkan är både en grundförutsättning och en forskningsfråga för Expansionsprojektet. Vår databas är konstruerad så att den hämtar data från befintlig kulturarvssamling vid Göteborgs stadsmuseum, Carlotta (arkivdatabas) och K-samsök. Detta gör att vi kan återkoppla till och berika kulturarvssamlingen vid Göteborgs stadsmuseum samt integrera våra resultat i K-samsök. Vi samverkar även med Scenarkivet.se och med utövare som har privata arkiv.